Namnsdag

Traditioner med att fira sin namnsdag återfinns i en rad länder, däribland Sverige. En gång om året infinner sig den dag i kalendern som också associeras med ens eget personnamn. Födelsedagar, högtider, röda dagar, jubileum, bröllopsdagar och årsdagar kan lätt falla i glömska, men namnsdagar brukar vara lättare att komma ihåg då de i regel står tryckta i de flesta fysiska kalendrar.  Men det har inte alltid varit självklart att fira namnsdagar. Namnsdagsfirande kom till under kristendomens intåg under medeltiden. Namnsdagen skulle vara en motvikt till födelsedagen, och minska betydelsen av denna då just födelsedagen upplevdes som en okristen sed och en hednisk kvarleva. Att hålla stenkoll på när folk var födda var heller inte helt självklart förr, så namnsdagen ansågs som en bra kompromiss. Men alla fick inte en egen namnsdag på medeltiden utan firandet avsåg i första hand martyrer och helgon, som hyllades och firades med festligheter runt om i byarna.

Namnsdagens historia

Det svenska namnsdagsfirandet uppstod under 1600-talet. Länge var den svenska kalendern präglad av martyrer och helgon och vanligt folk lyste med sin frånvaro. Namnsdagsfirandet förändrades i mitten på 1700-talet då kungliga vetenskapsakademien tillgavs ensamrätt rörande publiceringen av almanackor. Runt 1749 kom den allra första almanackan ut som innehöll tryckta uppgifter om namnsdagar men även då var det helgonen och martyrerna som var framträdande. Den religiösa kopplingen var ännu stark och inga vanliga personnamn var inkluderade. Med tiden inkluderas andra namn förutom de som tillhörde de kristna helgonen och martyrerna, men dessa var adliga namn och således blev namnsdagsfirande en syssla för de högre samhällsklasserna. Allteftersom den kungliga vetenskapsakademien gav ut fler årliga almanackor möttes de utvalda inkluderade namnen, eller bristen på vanligt förekommande personnamn, av hård kritik. Folket ville ha en almanacka som var modern och uppdaterad och inte enbart innehöll helgonnamn.

I slutet på 1800-talet utsåg riksdagen en kommitté som fick i uppgift att ta fram en mer tidsenlig lista över personnamn att inkludera i kommande almanackor. Listan publicerades 1901 och kommittén hade bantat ner den ursprungliga namnlistan och avskaffat cirka 150 helgonnamn och tillsatt över 170 nya personnamn. Vanligt folk kunde nu också fira sina namnsdagar även om de adliga namnen fortsatte att vara dominerande. Denna favorisering har gjort att namnsdagsfirandet än idag har olika stor betydelse för olika samhällsklasser. I vissa samhällsskikt har firandet av namnsdagar ingen som helst betydelse, detta på grund av att det inte existerar någon långvarig tradition av denna högtid, medan namnsdagsfirande är mycket vanligt och förväntat i borgerliga familjer och miljöer.

Svenska akademien

Svenska akademien bemötte denna förändring med hård kritik då de ansåg att alltför många namn från den ursprungliga namnlistan, som skapades 1901, hade kastats om och bytt plats. De almanackor som akademien själva gav ut fortsatte att ha den ursprungliga namnlistan medan de fria aktörerna agerade som de själva ansåg bäst. Det fortsatte att råda ett visst mått av kaos och förvirring bland svenskarna rörande vilket namnregister som ansågs korrekt, svenska akademiens eller de fria aktörernas. En jämkning och ett gemensamt beslut krävdes och 1996 fick en ny grupp inom svenska akademien i uppdrag att skapa ett nytt namnregister. Kommittén arbetade med förslaget i två år och 2001 togs den nya namnlistan i bruk. Detta namnregister är aktuellt fram till och med år 2016. Därefter får arbetsgruppen återigen revidera den existerande namnlistan och se om några ändringar behöver göras. I katolska länder råder inte alls denna typ av problem. Vatikanen, till exempel, har fortfarande ett namnregister i sina almanackor som i princip enbart består av helgonnamn, men namnsdagsfirandet och hyllningen till dessa profiler är ännu mycket populärt. Även i länder som Grekland och Ryssland där den ortodoxa kyrkan och tron är närvarande är namnsdagsfirande vanligt och utbrett.

Dagens almenackor

Den aktuella namnlängden i de almanackor som finns i handeln idag och som är beslutad att först sluta gälla 2016, innebar en hel del jobb. Från att många kalendrar innehöll tre namn per dag, varken mer eller mindre, beslöt man att i det nya registret kan både ett, två och tre namn samsas om ett och samma datum. Det finns en del datum som inte är förenat med något namn, beslut som kan härledas till den ursprungliga namnlängden som togs fram 1901. Men man adderade namn till ”trettondedag jul” samt ”värnlösa barns dag”. Högtidliga dagar och kyrkligt förankrade dagar som enligt traditionen hör ihop med ett visst personnamn sedan 1800-talet ska man försöka att bibehålla. Förvirring kan uppstå om man plötsligt adderar fler namn till dessa datum som redan är inpräntade i det svenska folkets ryggmärg. Inför de reviderade namnlängderna ska man även försöka att inte flytta om redan satta namnsdagar, allt för att undvika oordning. Smeknamn tas inte med, utan det är vanligt förekommande personnamn som svenska akademien fortsätter att fokusera på. Arbetsgruppen väljer ut namnen som ska ingå i namnlängden utifrån hur många i vårt avlånga land som döps till respektive namn. Användningsfrekvensen är den avgörande faktorn. För att registret ska kännas logiskt försöker man också så långt det är möjligt att låta namn som är snarlika dela datum. Ett så kallat manligt tilltalsnamn kan dela datum med ett kvinnligt tilltalsnamn om dessa två liknar varandra. Andra faktorer som kan avgöra om vissa namn placeras på samma datum är deras historiska ursprung, har de likheter utifrån ett språkhistoriskt perspektiv kan de sammanföras.

Namnlängder

Även om svenska akademien reviderar namnlängden fortsätter den att mötas av kritik. Registret ska spegla vår samtid och fortfarande tycker många att de namn som inkluderas i almanackorna baseras på tradition och inte användningsfrekvens. Sverige och vårt grannland Finland är relativt ensamma om att fira namnsdagar, och seden blir därför speciell för vårt sätt att leva och vara här i Norden. Kritiken rörande namnlängden gäller framförallt att nyanlända till Sverige inte är inkluderade i namnlängden. Trots att ett stort antal personer heter Mohammed och Ali i förnamn i Sverige lyser de båda personnamnen med sin frånvaro i Akademiens namnregister. Historien och den ursprungliga namnlängden har fortfarande en stor inverkan på det moderna registret, alltför stor enligt många svenskar.  Främmande namn från utländska språkgrupper ska enligt akademien vara tillåtna men i praktiken syns inte detta. Vissa ser detta som att namnlängden är förlegad och står för strukturell diskriminering. Namnsdagsfirandet ska ingen behöva uteslutas från för att man har ett utländskt namn, menar många kritiker. Ett fortsatt systematiskt uteslutande av utländska namn menar man kan leda till en ännu starkare känsla av utanförskap för nyanlända. En känsla som inte kommer att bidra till nyanländas förmåga att integrera och ta del av våra svenska seder och traditioner, utan istället bidrar till djupare klyftor och ökad segregation mellan de existerande samhällsgrupperna. Namnsdagsfirande kan ses om en typ av högtid, och det är genom dessa vi samlas och upplever att vi är ett förenat folkslag. Julen och påsken har sina traditioner och dessa långhelger för oss helt enkelt närmare varandra då de är en form av ritual som upprepas varje år. Ritualerna skapar starka band mellan människorna och ger oss även glada och fina minnen. Befinner man sig i ett nytt land går den snabbaste vägen till bättre förståelse för landets kultur via dessa högtider och ritualer. Om man aldrig kan fira sin namnsdag, för att ens personnamn inte finns med i almanackan, missar man en viktig kunskapsbit och förståelse för vår långvariga tradition som är förenat med namnsdagsfirande. Om svenska akademien tar åt sig av folkets kritik mot den nuvarande namnlängden är svårt att förutse, men för ökad solidaritet och jämställdhet borde valet vara självklart. Men inte bara utländska namn saknas i namnlängden. Många moderna namn som är vanliga i dagens Sverige saknar också ett eget datum i almanackan.

Namnsdagens tradition

Namnsdagsfirande har dock inte lika stor betydelse för alla svenskar. Traditionen har olika stor inverkan från familj till familj och person till person. När man är liten och ser fram emot högtider som sin födelsedag och julen kan namnsdagen också ha en stor betydelse. I takt med att vi blir äldre brukar intresset och betydelsen av namnsdagsfirande avta. Beroende på hur ens personliga familjehistoria ser ut har man olika interna traditioner. Vissa firar namnsdagsbarnet med tårta och mindre gåvor eller en lite lyxigare frukost på sängen. Andra anser att namnsdagen helt har tappat sin betydelse och har ingen som helst aning om när de själva eller andra har namnsdag. I de familjer där namnsdagen är levande och firas kan det även vara så att man firar sina andranamn och inte bara sitt tilltalsnamn. Även det datum då ens andranamn infaller kan hyllas med tårta och presenter i mindre utsträckning. Att namnsdagen hade större betydelse än födelsedagen förr berodde på att födelsedagens ansåg tillhöra den dåtida hedniska religionen. I och med kristendomens intåg ville man modernisera våra traditioner och ersätta den med kristna riter. Ut med det gamla och in med det nya. Religion och kyrkans makt är i vårt moderna samhälle inte alls lika närvarande. De lite stoffiga religiöst anknutna traditionerna byts allt snabbare ut mot nya och moderna sådana. Att namnsdagsfirande en gång var förenat med firande och hyllning av diverse kristna helgon och martyrer är det troligtvis väldigt få svenskar som vet. Kyrkans makt är idag inte lika stor som den en gång var. Det är inte längre något tvång att vara medlem i svenska kyrkan. Sverige är sekulariserat och de dåtida kyrkliga måstena är avskaffade. Med religionsfrihetens intåg har nya traditioner skapats och vårt namnsdagsfirande har förändrats.

Egna traditioner

Många svenska familjer skapar sina egna traditioner kring våra historiska högtider. Konservativa familjer håller kanske hårt i traditionerna som är förenade med namnsdagar, och ser det som en självklarhet att detta ska firas. Andra, som inte har en religiös bakgrund, kanske bryr sig väldigt lite om både namnsdagar och julen. Våra traditioner rörande namnsdagar är äldre än exempelvis julen, men inga av våra högtider är egentligen speciellt gamla. Det svenska julfirandet, till exempel, uppstod så sen som under 1800-talet. Visst har jul eller midvintersolståndet firats längre än så, men den syn vi har på julen idag med klädd gran, jultomte, pepparkaksbak, ljusstöpning och mellandagsrea är seder som alla tillkom under 1800-talet. Att många svenska traditioner inte har djupare rötter än vad de faktiskt har historiskt sett innebär kanske att vi inte drar oss för att förändra dem eller helt hoppa över dem. Hur eller om man firar namnsdag är inte längre speciellt viktigt, det finns andra och nyare saker, seder och traditioner som lockar mer. När religionen var det kitt som höll folket samman och förenat var högtiderna också mer betydelsefulla. Med vår ökade frihet skapar vi traditioner som står helt på egna ben, och inte grundas på kristna värderingar eller synsätt. Att födelsedagen en gång i tiden ansågs vara en hednisk rit är inget vi bryr oss om idag. Istället kan vi fira den dag vi sattes till världen och ännu ett år av nya lärdomar, upplevelser och självutveckling.

Namnsdagens framtid

Framtiden för namnsdagsfirandet ser inte direkt ljus ut. Högtiden har tappat rejält rent statusmässigt och födelsedagen är betydligt mer viktig för oss. Det sägs att namnforskare har kommit till den slutsatsen att så småningom kommer det bli helt omöjligt att producera nya namnregister där majoriteten av befolkningen är representerad. Att det redan nu saknas många populära barnnamn samt utländska namn i namnlängden är ett tydligt tecken på att det är svårt för kommittén att anpassa sig efter de rådande förändringarna i samhället. Uppdateringarna som görs måste kanske ske tätare om Sveriges befolkning ska ha en chans att fira sina namnsdagar framöver. Men det faktum att allt fler frångår traditionella släkt- och personnamn och fritt väljer att ge sina barn utländska namn som Kevin, Liam och Molly, som inte bara verkar vara en trend, talar för att tätare uppdateringar inte kommer vara nog för att lösa problemet. Även om namnlängdskommittén försöker att anpassa sig till de mer moderna tiderna, kommer de med största sannolikhet ändå inte lyckas inkludera alla nya personnamn i de framtida almanackorna, det kommer helt enkelt finnas för många nya namn att ta hänsyn till och vara för svårt att kombinera dessa med de gamla traditionsenliga namnen.

Ökad mängd förnamn

Svenska akademien har dock försökt tackla problemet med de ständigt ökade förnamnen. När 1993 års almanacka gavs ut signerad Akademien inkluderade man även en lång förteckning med mer än ettusen förnamn, utöver de som återfanns i almanackan, men om detta hjälpte är svårt att avgöra. Svenska akademien tog även till ett annat trick samma år och gick ut med att nyårsdagen utsågs till en allmän namnsdag. På denna dag kunde alltså vem som helst få fira sitt förnamn, men förslaget föll inte i god jord och slog aldrig igenom. Fristående aktörer fortsätter att kämpa med att försöka komma till rätt med problemet. Många webbaserade kalendrar och almanackor har uppstått som en motvikt till svenska akademiens namnlängd. Dessa sajter verkar för att namnsdagssystemet ska omfatta alla i vårt land och inte bara de som valts ut av namnlängdskommittén. Ett uppskattat slag för ett mer rättvist system och ett enklare register där alla förnamn går att inkludera. Med hjälp av dessa mer moderna almanackor kan alla svenskar fira sin namnsdag oavsett om de heter Yassin eller Simona. Vissa ser dessa uppstickare som ett hån mot historien medan andra ser det som en naturlig och ofrånkomlig utveckling. De webbaserade almanackorna samlar in namn oberoende av hur frekvent de används eller med hänsyn till dess språkliga traditioner. Det finns således något för alla. De konservativa talespersonerna kan hålla sig till den svenska akademiens almanacka och de liberala förespråkarna kan ta del av de webbaserade kalendrarna.

Sammanfattning

Du väljer i slutändan själv om du vill fira traditionsenligt när det är din namnsdag eller helt strunta i att ställa till med fest. Din uppväxt har troligtvis format ditt sätt att se på namnsdagar och även om kungafamiljens namnsdagar alltid firas med pompa och ståt finns det inte någon som säger att även du måste göra det. Hur du väljer att fira är upp till dig och de som står dig nära. Att vara påläst om vårt lands historia och ha kunskap om bakgrunden till våra traditioner är något som vissa tycker är mycket intressant. Dels för att få en bättre bild av hur vårt samhälle har växt fram och var vi kommer ifrån, samt för att som exempelvis nyanländ försöka sätta sig in i hur våra ritualmässiga högtider fungerar och vilken betydelse de har för befolkningen i modern tid. Att gratulera en kollega, vän eller släkting på hans eller hennes namnsdag är ofta uppskattat och nästan inte kommer ihåg eller tänker att denna hälsning eller uppvaktning är en flirt med dåtiden kristna formation av vår nation. Namnsdagar blir vad vi gör dem till. I och med vår religionsfrihet och samlevnad med en rad andra nationaliteter kommer våra traditionella högtider fortsätta att förändras. Det kristna budskapet och ritualerna är inte längre det som sammanför oss invånare, vi träffas inte i kyrkan flera gånger i veckan, utan det är andra faktorer och aspekter som har betydelse för vårt sätt att umgås och se på världen. Svenska akademiens namnlängdskommitté kommer med all sannolikhet att fortsätta att trycka sin almanacka där helgonnamn samsas med deras val av frekventa svenska förnamn. Och moderna motreaktioner och aktioner kommer att fortsätta att dyka upp som utmanare till denna traditionsfyllda produkt. För den som vill värna om de dåtida och religiösa namnsdagarna går detta utmärkt via akademiens almanacka, och de som hellre vill skapa sina egna traditioner kan ta del av de moderna motaktionerna. Bara för att man tycker och tänker annorlunda om våra samlande högtider, däribland namnsdagar, betyder inte det att man är oense om alla samhällsfrågor. Bevarandet av traditionsenliga högtider är enormt viktigt för andra, för att de i sin tur har haft familj eller vänner som vurmat för samma sak. När det kommer till firandet av namnsdagar, påsk och midsommar finns det inget som är rätt eller fel. Förr var kyrkan rättesnöret och majoriteten av befolkningen rättade sig i ledet och levde efter de uppsatta och förutbestämda kristna riterna och sederna. Idag kan man vara en troende kristen men ändå strunta i att fira sin namnsdag eller jul på ett traditionsenligt sätt. Fler och fler kommer till insikt om att man kan forma sin egen religion, och att ritualerna har en viss historisk betydelse och tyngd men att de inte är avgörande för ens förmåga att vara en god kristen. Läs även om namnsdagens betydelse i andra länder.